Här möter du människor i vår bygd som berättar om vad föremålen i våra samlingar användes till och ger oss en glimt av livet bakom tingen.
Projektet drivs av Odensjö Hembygdsförening med stöd av Leader Linné Småland och Europeiska Unionen.
Intervjuer och musik: Ola Hemström.
Filmning och redigering; Michael Rosengren.
Frågor? Du når oss på levandesamlingar@gmail.com
Till begravningar beställdes ofta en siluettklippning. En tavla med religiösa motiv. Omsorgsfullt utklippt ur ett svart pappersark, Sanna på Fagerlid var en de om klippte. Och hon gjorde allt det detaljerade arbetet med en grov ullsax!
Jenny Svensgård och Gulli Petersson berättar.
De första brandsprutorna var mekaniska och fylldes med vatten. Men de kunde användas till mycket...
Gulli Petersson berättar.
På gårdarna förr i tiden behövde man vara uppfinningsrik för att överleva. Allt som kunde ge extra inkomster var viktigt. Jenny Svensgård och Gulli Petersson berättar.
Den var bland det finaste man kunde ha. Speglar gjorda i Ramnaryd.
Gulli Peterson och Jenny Svensgård berättar.
Det fanns inte plats för så många möbler i ett litet torp. Så det gällde att vara uppfinningsrik. Till exempel genom att bygga en stol som kan bli ett bord.
Gulli Peterson och Jenny Svensgård berättar.
Grytor på fot, blåsbälg, svepask, hornsked, glasögon och eldsax
Det fanns en tid då det enda ljuset som fanns i hemmet på sena kvällar kom från den öppna spisen. Här samlades man för att göra sina sysslor och för att berätta.
Berättar gör Jenny Svensgård och Gulli Petersson.
Ute på öarna stod det ofta små lador. Där förvarades hö som skördades varhelst man kunde finna det. Och där kunde man också till nöds sova man när man rörde sig över sjön. Denna lada kom till hembygdsparken i början av 60-talet, dragen över isen på vintern från Vrångö.
Gunnar Jönsson och Stig Ohlsson berättar.
Det finns många uppfinningar kopplade till sådden. Med såröret kunde man få jämna sådd. Stig Ohlsson berättar om redskapet hans föräldrar Gustaf och Berta använde.
Den ser ut som en kista men det är en blåsbälg. Till en smedja. Stig Ohlssons morfar var smed i Vrå och och Stig var själv med och provade på. Smedjan finns numera bevarad i Vrå men i dunklet i Vrångöladan finns en blåsbälg från en annan gammal smedja kvar.
Potatisen blev på 1800-talet en av de viktigaste näringskällorna på landsbygden. Och så även till djuren. Gunnar Jönsson berättar.
Skridskor åktes det flitigt i bygden och vi har många i våra samlingar. Ofta smiddes de ute på gårdarna.
Syskonen Gulli Petersson och Gunnar Jönsson berättar.
I Odensjö fanns den enda båtbyggaren på sjön Bolmens västsida, Axel Mild. Det här var hans skruvtving. Här berättar Gunnar Jönsson om båtbyggande och om Axels fru Tilda, som var bygdens barnmorska.
Sågen måste vara vass när man sågade för hand. Och då satte man den i sågklämman när den skulle skärpas. Här visar Gunnar och Gulli också en slaga och det man hade för att tillverka dem. Lädret från sjön, ålaskinnet.
Harjakten var viktig. När man drev upp dem fördes det ett jämrans liv i skogen. Håll för öronen för här testar vi harskramlan. Gunnar Jönsson berättar.
I en glaslåda i våra samlingar vilar ett gigantiskt getingbo. Var kommer det ifrån? Gunnar Jönsson berättar.