odensjö kyrka

Odensjö kyrka ligger på den så kallade Kyrkudden intill sjön Bolmen i Odensjö by.

Av den ursprungliga byggnaden, ett enkelt långhus, från 1200 – 1300-talet återstår i stort sett endast väggarna. De är byggda i sten samt vitputsade och kalkade in – och utvändigt. Sakristian i norr härrör från medeltiden.

Foto: Christer Engstrand
En brand, som år 1815 började i prästgården, spred sig i den hårda vinden till klockstapeln på kyrkans södra sida och därifrån till själva kyrkan. Då denna återuppfördes tre år senare på de gamla murarna, ersattes klockstapeln med den nuvarande tornhuven, som från början var helt spånklädd liksom taket. Den vita panelen sattes på vid en renovering i början av 1900-talet.

Från början var ingången på söderväggen, men sedan några danska soldater under ett av krigen trängt in i denna under pågående högmässa och skjutit prästen i predikstolen, blev denna ingång igenmurad. En ny togs upp i väster där vapenhuset nu är beläget.

I brandförsäkringshandlingar från år 1917 kan man bland annat läsa att det fanns en kamin i långhuset År 1921 fanns det även en i sakristian.

År 1926-1927 byggdes koret i öster till. Kyrkorummet hade tidigare sträckt sig till korskranket. Då tillkom de främsta bänkarna och nya dörrar tillverkades till vapenhuset liksom nya fönsterbågar.

Under koret grävdes källare där värmeugn murades från vilken varmluft tillfördes kyrkan genom en evakueringskanal. Man fann då ett gravkor under altaret. Detta tillhörde ätten Hand som på sin tid ägde sätesgården Björkenäs.

Vid nästa renovering år 1953 lades nya golv överallt, väggarna rappades och hela kyrkan målades invändigt. Den blev även elektrifierad med lyse, värme, orgelfläkt och klockringning. Inredningen i sakristian med det lilla altaret på östra väggen är sedan den tiden.

År 1959 sattes fönstret i koret igen.

Vid renoveringen år 1996 målades kyrkorummet om. Taket fick en ljusare blå färgton. Väggarna färgades vita med en brytning åt gult. Bänkdörrarna målades som vid renoveringen år 1926 och numrerades. Prästfrubänken kortades och sattes tillbaka på sin gamla plats. Innedörrarna vid läktartrappan återinsattes men med dubbelsvängande gångjärn.

En ambo tillverkades av en gammal bänkdörr. Den största förändringen gällde dock altarringen, som gjordes öppningsbar och i stil med den som togs bort vid förra renoveringen.
Av kyrkans inventarier märks triumfkrucifixet från 1300-talet, som i ”Nya Smålands beskrivning” nämns som ”en illa skuren Kristusbild i trä.”
Av den gamla predikstolen från år 1747 återstår bara det lilla änglahuvudet, som sitter under bokbrädan på den nuvarande. Dessa två saker samt timglaset  på den nuvarande predikstolen och storklockan från år 1621  räddades undan branden år 1815. Den är bl.a. prydd med rosetter, medaljong, fyra bibliska miniatyrer: Jesu födelse, Vise männen, Golgata, Uppståndelsen och inskriften: ”Si Deus pro nos, qui contra nos?” (Om Gud är med oss, vem är då mot oss?)
Golvuret från 1700-talet, tidigare bortglömd på skolvinden, renoverades år 1953 och har sedan dess haft sin plats i kyrkan.

Den äldsta mässkruden är från 1773-talet, men är så skör att den inte kan användas. Förutom denna finns mässkrudar i alla de liturgiska färgerna och särskilt den svarta med silverbroderier är praktfull.
Den äldsta mässkruden är från 1773-talet, men är så skör att den inte kan användas. Förutom denna finns mässkrudar i alla de liturgiska färgerna och särskilt den svarta med silverbroderier är praktfull.

Den första orgeln med fyra och en halv stämma byggdes år 1864 av Johannes Andersson, Långaryd. Den ersattes av en på åtta stämmor år 1915  tillverkad av Eskil Lundén, Göteborg. Den orgel som används nu kommer från Västbo orgelbyggeri, Långaryd  år 1975.                                                                                            

  Text: Rigmor Andersson